Svar:

Detta blir ett avancerat inlägg men huvudregeln är att samma dimensioneringsregler gäller i centralen som utanför.  Centralen måste kunna bryta kortslutningsströmmar i centralen före och efter dess egna kortslutningsskydd. Det inkluderar HB, JFB, dvärgbrytare (märkkortslutningsströmmen Icn), interna ledare och fasskenor som dels måste tåla kortslutningsströmmen och dels förmå lösa säkringen som skyddar huvudledningen.

Man behöver alltså också titta på utgående grupper från denna central pga den höga kortslutningsströmmen.

Man kan i vissa fall ändå gå ned i area här också. Elinstallationsreglerna punkt 434.2.2 säger att kortslutningsskydd får utelämnas om föregående skydd även skyddar denna ”kabel”. 434.4 medger detsamma om risken för kortslutning minimeras. Men väljer man för klena interna ledare så brinner de upp!

Den genomsläppta energin från huvudsäkringen (I2t) måste jämföras med ledarnas och fasskenornas korttidsströmtålighet (k2S2). Även stötströmmen kan behöva beaktas.

Det finns formler och tabeller i SS 436 40 00, 434 och i HB 421 som kan användas, t.ex den välkända S (area) = √t * I / k.

Kan särskilt rekommendera den nya SEK handbok 421 som på ett pedagogiskt sätt går igenom reglerna för dimensionering. Men det betyder inte att det är enkelt.